fredag 9 mars 2012

Back on track

Hallojsan

Jag kan inte hålla mig ifrån bloggen längre och varför skulle jag egentligen?
Jag har inte möjlighet att virka lika mycket just nu  men kortare stunder går alldeles utmärkt.

Vad hände då? Jo, i måndags ringde min svärmor mig och var lite halvt hysterisk då hennes hund hade fått ett krampanfall eller något liknande, då hon inte kunde gå på bakbenen och kissade ner sig. Jag väntade in barnen från skolan men det var bara lillkråkan som ville följa med så vi åkte iväg.

När vi hade åkt de fyra milen till Mjölby så skulle jag göra en vänstersväng för att komma bort till min svärmor, men fick vänta på att mötande trafik skulle åka förbi. Jag stod alltså stilla och fick syn på en senapsgul bil i backspegeln som närmade sig min bil alldeles för fort. Jag fick syn på ansiktsuttrycket på killen som satt bakom ratten och såg att inte förrän då fick han syn på min bil. Sen kom smällen. 


Jag fick lite småpanik och sprang ur bilen, runt till lillkråkan eftersom hon blödde från näsan. Det var ingen fara med henne men det visst ju inte jag. Då blev jag befallen att sätta mig i bilen igen (som förövrig luktade avgaser) och en tjej höll min nacke tills ambulansen kom.

Jag har aldrig krockat förut, så allt blev lite traumatiskt, väldigt mycket folk som ville och skulle hjälpa en. På platsen var det 3 ambulanser, 3 polisbilar, 2 brandbilar samt 2 bärgningsbilar. Det enda jag hade i tanken var att lillkråkan skulle få traumatiska men för livet. Men hon var coollugn. Min svärmor kom till platsen medan ambulansmännen packeterade in mig i ambulansen.

Så här såg det ut:

Kan ni förstå att jag som mamma var mest orolig för min lilla lillkråka.

Allt gick dock väldigt bra, lillkråkan hade fått mobilen i ansiktet och fick en liten svullen näsa och lite huvudvärk. Hon fick åka egen ambulans och farmor (min svärmor) fick absolut inte följa med.
De röntgade min nacke och vi fick åka hem.

Nu har jag väldigt ont i nacken och var iväg till en läkare igår och fick lite starkare värktabletter utskrivna.
Men värken lättar faktiskt för var dag och nu känns det mycket bättre. De starkare tabletterna gjorde att jag fick sova åtminstone halva natten i natt och jag känner att jag kanske blir människa snart igen.
Jobbet ska jag tillbaka till på måndag! Så är det bara. Även om jag har lika ont som jag har idag så blir det att proppa kroppen full av tabletter. Jag ska ju röra på mig som vanligt, annars läker det inte. Hemma rör jag mig inte, sitter bara och tycker synd om mig själv. Och det går absolut inte för sig.

Det kändes skönt att skriva av sig lite, tack för att du orkade läsa alltihopa.

Ha de så gott och ha en skön helg.

4 kommentarer:

  1. Stackars dig :( kan folk inte köra? Håller tummarna att du vinner på amigurumi i fokus så kanske det blir en tröst.

    SvaraRadera
  2. Oj, oj vad läskigt :/ Skönt att höra att du börjar må bättre och att din Lillkråka klarade sig bra :)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Skickar en värmande Krya på dig Kraaaam!

    Kram Birgit

    SvaraRadera
  4. Usch, otäckt! Men tur att allt gick bra med tanke på vad som kunde ha hänt. Hoppas att nacken slutar göra ont snart!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...